På resande fot i nationalparken Picos de Europa – som sträcker sig över 3 regioner i Norra Spanien – blir man ständigt tipsad om linbanan i Fuente Dé. I den här artikeln berättar vi mer i detalj om denna magiska plats.

Vi lämnar bergsbyn Potes och anländer efter 30 minuter på slingrande vägar till linbanans parkering. Trots den tidiga morgonen är parkeringen förvånansvärt full, främst av husbilar med engelska nummerplåtar. Framför oss reser sig det enorma bergsmassivet som en gigantisk vägg i morgonljuset, i dalen nedanför kan man urskilja ett vattenfall, vassa klippor och precis framför bilen går kor harmoniskt på grönbete. Snabbt tar jag fram kameran och förevigar detta ögonblick.

Långt där uppe i himlen skymtar något blänkande, det är en vagn på väg till högsta stationen El Cable – 1823 meter över havet. Vi köper en tur och retur biljett för 17€ och ställer oss i kön. På 4 minuter lyfter vår linbanevagn 753 höjdmeter och lämnar bottenstationen långt där bakom.

Uppe möts man av vidunderliga panoramavyer, ett äldre engelskt par yttrar saligt ”marvellous” medan kameraslutaren klickar på högvarv. Blickar man tillbaka ser man Liébana-dalen i all sin gröna bördighet, bakom oss tornar några av Picos de Europas högsta toppar upp på ett mycket respektingivande sätt.

En vandrares dröm

Fuente Dé är ett paradis för naturälskare och lockar med spektakulär vandring i fantastisk fin miljö. Området passar stora som små, den breda skaran eller för friluftsentusiaster. Vissa gör det till en dagsutflykt, andra stannar bara några timmar. Omväxlande vandringsstigar går att finna både nere i dalen – som går upp till och ner ifrån högsta stationen – eller på bergsmassivet som har höga, dramatiska toppar som slutmål.

Delvis snöklädda toppar uppe på bergsmassivet i Fuente Dé.

Vi traskar på och lämnar utsiktsplatsen och de flesta besökare bakom oss. Luften är betydligt tunnare och påminner oss om den höga höjden. Mitt i högsommaren ligger en del snö kvar i sänkorna och på norrsidan mer sammanhängande snötäcken.

Längre vandring uppe på bergsmassivet kräver lite mer planering och rätt utrustning. Vissa leder är flera mil långa, mycket kuperade och vädret kan växla i en handvändning. Efter ett tag väljer vi att återvända och sätter oss på toppstationens restaurang. På en terass rakt ovanför plattformen beställer vi in en svalkande caña och tapas som avnjuts över förtrollande vyer. Det blir bland annat delikata rabas – friterad bläckfisk på Kantabriskt vis.

När ögonen så småningom sett sig mätta av den hisnande utsikten och hungern är stillad av god mat stiger vi på linbanan igen. Väl vid bilen blickar vi upp mot topparna en sista gång och lovar oss själva att återkomma en annan dag förberedda för en längre tur.

För mer detaljerad information, klicka här för att gå till linbanans officiella hemsida.